Solcellanläggningar på låglutande tak
Vid val av isoleringslösning för låglutande tak som ska förses med solcellsanläggning är det viktigt att tidigt i projekteringen ta hänsyn till hur lasten från anläggningen överförs till taket.
Solcellsanläggningar placeras ofta direkt ovanpå taktäckningen och stabiliseras genom egenvikt, ibland kompletterat med ballast för att motverka vindlaster.
Även snölast måste beaktas eftersom snö kommer att ligga på solpanelerna till stor del.
Lastfördelare
Lastöverföringen till takytan och isoleringen sker huvudsakligen via punktformiga lastfördelare som placeras regelbundet under anläggningen på ett sätt som möjliggör effektiv avvattning. Vanligtvis används samma typ av lastfördelare över hela ytan, men antalet varierar beroende på belastningsfördelningen.
Randfältet ballasteras kraftigare än mittfältet, vilket innebär att exempelvis 50 % fler stöd placeras under randfältet än under mittfältet. I vissa fall används mekanisk infästning i hörnen för att förhindra förskjutning till följd av termiska rörelser.
För att anläggningen ska stå stabilt krävs ett visst minimiantal lastfördelare. Antalet beror även på kraven på maximal deformation under lastfördelarna. Denna deformation påverkas i sin tur av isoleringslösningens egenskaper samt lastfördelarnas storlek och antal.
Lastberäkningar
Solcellsleverantören gör normalt beräkningar för anläggningen och specificerar antal samt placering av lastfördelarna. I lastberäkningen ingår solcellsanläggningens egenvikt, snölast (vanligtvis 80 % av marksnölasten) samt behovet av ballast för att klara vindlast och sugkrafter.
Ballasteringen är viktig att känna till och placeras i regel utmed kanten av randfältet. Ballasten kan bestå av beläggningssten eller annat material som enkelt kan placeras på solcellsanläggningens underrede.
Under ballasterade punkter blir lasten extra hög, vilket ofta kräver större eller fler lastfördelare intill varandra.
